Prostitution har alltid funnits i Ryssland, även om den officiell har deklarerats som utrotad. På 1990-talet exploderade Ryssland i kommers och kapitalism, och i offentligheten släpptes sexet plötsligt fritt. Men vad hände med synen på prostitution? Olga Granlöf går tillbaka till historien.

Olga Granlöf, Socionom

(Først publisert:OTTAR, 2/11.2006, www.rfsu.se)

1979 deklarerade Sovjet att SSSR var det första landet i världen som hade utrotat prostitutionen. Men trots detta existerade prostitution i det socialistiska Ryssland. Det som hände var bara att den förpassades till hotell, avsedda exklusivt för västerländska gäster. Här betalade man med utländsk valuta och här fanns eleganta ryska kvinnor till salu.
Under kommunismen kunde kvinnor sälja sex, just för att det inte fanns sex att köpa i det sovjetiska Ryssland. Prostitutionen var ju utrotad och kunde därför inte benämnas prostitution. Detta var en av de sovjetiska paradoxerna, det fanns inte någon lagstiftning mot ett samhällsfenomen som i teorin bara hörde till den kapitaliska världen.

Kontroll av kvinnliga kroppar
Under 1800-talet erkände Ryssland prostitutionen som ett samhällsfenomen, men man ville – som med mycket annat - hitta former för dess kontroll. Behovet av reglering grundade sig i den moraliska indignation som prostitutionen väckte i det ortodoxa Ryssland.

Statens kontroll av kvinnorna startade samtidigt med insikten om att veneriska sjukdomar spred sig via prostitution. Man tog till sig den franska modellen av reglering och kontroll – bordellverksamheten - där kvinnorna sålde sex och bodde, och därför kunde kontrollerades av staten.
När en kvinna ertappades som misstänkt för att sälja sex blev hennes pass omhändertaget och hon tilldelades en så kallad ”gul biljett” som fungerade både som en legitimationshandling och som ett dokument över de hälsokontroller som kvinnan skulle vara tvungen att genomföra i framtiden. Genom erhållandet av ”den gula biljetten” förlorade man alla andra möjligheter till försörjning, och livet på bordellen blev hennes enda möjliga väg. Regleringspolitiken med utdelning av ”gul biljett” ledde till en utbredd stigmatisering av de prostituerade.

Kapitalism + prostitution = sant
I samma veva som regleringspolitiken infördes, uppstod också ett offentligt samtal om prostitutionen bland intellektuella och filantropiska rörelser. Det fanns många olika uppfattningar hur staten skulle förhålla sig till prostitution. Prostitutionen ansågs dock vara en baksida av kapitalismen som fanns i väst. Om arbetarklassen bara fick makten skulle sociala orättvisor, fattigdom och social misär, bland annat prostitution, försvinna.

En sak verkar ryssarna vara överens frågan om; frågan om prostitutions vara eller icke vara är inte en prioriterad fråga just nu. Det ordnas inga demonstrationer och frågan diskutera allt mer sällan i massmedia.
Efter revolutionen år 1917 skulle alla främmande element som hörde till den tsar-Ryssland utrotas. Prostituerade blev en av målgrupperna för utrensning. De straffades och förvisades till Sibirien.

Under 1920-talet och framåt tar den socialistiska propagandan för den ”sovjetiska livsstilen” över. Arbetslöshet och prostitution anses höra till den kapitalistiska västvärlden. Den av Aleksandra Kollontaj påbörjade kampen för kvinnans frigörelse drunknar i den sovjetiska propagandans flod. Det främsta målet är tillträde till arbetsmarknaden och kvinnorna får bidrag som stimulerar barnafödande. Men i verkligheten är den sovjetiska kvinnan dubbelarbetande, med lönen långt lägre än mannen. Hon står utanför den politiska makten. Sex- och könsfrågor överskuggas av det viktiga målet att industrialisera landet och vinna kapplöpningen mot väst.

Sexrevolutionen på 90-talet
Under 1990-talet startade en ny period av prostitutionshistoria i Ryssland. Perestrojka och öppenhet gjorde att den sovjetiska censuren släppte sitt grepp över massmedia, och en ström av pornografi flödade över landet. Från att ha varit ett land där sex var förvisat till den ytterst privata sfären som aldrig diskuterades offentligt, förvandlades Ryssland plötsligt till landet där erbjudanden om sexshower, porrtidningar, stripklubbar och eskorttjänster sköljde över människor. Turistinformation och hotellens kundinformation fylldes med bilder på avklädda kvinnor som lovade sex och njutning på hotellens nattklubbar eller i samband med besök på hotellets bastu. De prostituerade kvinnorna flyttade ut i offentligheten och sexhandeln pågick synligt på barer, gator och vägkrogar.

Resvägarna mot väst öppnades allt mer, och turer till den innan så gåtfulla västvärlden blev möjliga för många ryssar. Även sexhandeln utvidgade sin verksamhet och de ryska prostituerade fanns snart i flera västeuropeiska länder.

I Sverige blev de första fallen av sexhandel med kvinnor från forna Sovjet kända i slutet av 1990-talet och begreppet ”trafficking” gjorde sin entré i svensk debatt. Trots förhoppningar om att få stopp på sexhandeln efter införande av den svenska sexköpslagen har rapporter om trafficking med kvinnor från öst fortsatt.

Dagens utbud i det närmaste obegränsat
I dagens postsovjetiska Ryssland är utbudet av sextjänster utbrett och riktar sig till både inhemska och utländska köpare. Många svenskar som har varit i Ryssland under de senaste åren har upplevt den ström av erbjudanden som möter dem i hotellens lobbys. Möjligheten till sexköp i det nutida Ryssland är obegränsad och utbudet är stort. Marknadsförningen är oblyg och är ofta påträngande. Själv har jag vid flera tillfällen observerat hur utländska affärsmän sittandes vid hotellets bardisk avvisar erbjudanden om sexköp flera gånger under en och samma kväll. Jag bläddrar i den populära morgontidningen ”MK”. Min tidning är från 19 oktober och skiljer sig inte från tidigare exemplar. Bland reklam och annonser finns rubriken ”Erbjudes”. Här finns över 200 telefonnummer, bredvid dem finns de korta angivelserna: ”vackra kvinnor”, ”små damer”; ”kvinnor mellan 18-60 år, alla tider på dygnet”, ”mulattkvinnor”, ”studentskor”, ”kvinnor, ej dyrt”.

Ryssland måste lära av historien
Frågan om huruvida staten ska kontrollera prostitutionen är inte prioriterad i Ryssland just nu. Men den tilltagande centraliseringen av den politiska makten, ett allt starkare inflytande av den rysk-ortodoxa kyrkan samt avsaknaden av en enad kvinnorörelse som driver könsfrågor, kan leda till att kvinnorna på sexmarknaden åter kommer att dra det kortaste strået. Låt oss hoppas att den moderna ryska staten denna gång kommer att dra lärdom av sin historia. Låt oss slippa bevittna att ryska kvinnor på sexmarknaden får utfärdat ”en gul biljett” eller en enkelresa till Sibirien.

Horor ”förbättrar familjelivet” enligt många ryssar
Under min senaste resa till Ryssland samtalar jag med ett tjugotal ryssar i olika åldrar om prostitution. Jag skönjer följande mönster: män över 40 är positivt inställda till prostitution och tycker att den förbättrar deras familjeliv. Bland män i åldrarna 20-30 år finns det två grupperingar; den ena gruppen är positivt inställda till prostitutionen och de köper själva sex; den andra gruppen är negativt inställda till prostitutionen på grund av smittorisken och en nedvärderande syn på prostituerade.
Även bland kvinnor finns det skillnader i inställning till prostitutionen, kvinnor över 40 är mest negativt inställda och kvinnorna mellan 20-30 har en delad uppfattning. De positivt inställda yngre kvinnorna anser att det är bättre att deras män köper sex än att de är skaffar sig utomäktenskapliga förbindelser.

Prostitution inte en prioriterad fråga
En sak verkar ryssarna vara överens frågan om; frågan om prostitutions vara eller icke vara är inte en prioriterad fråga just nu. Det ordnas inga demonstrationer och frågan diskutera allt mer sällan i massmedia. Bland det tjugotal ryssar jag pratar med går åsikterna om prostitutionen isär. Enligt ryssarna är det viktigare att diskutera det förestående presidentvalet, utrikesrelationen med Georgien, fattigdomen bland pensionärer och den allmänna värnplikten. Alla jag talar med säger att de kvinnor som säljer sex i Ryssland har rest till stora städer i hopp att hitta jobb och bostad. Kvinnorna kommer från minde ryska städer eller från forna sovjetiska republiker som Ukraina eller Moldavien. De som arbetar mot trafficking i Ryssland idag är NGO:s som har ekonomiskt stöd från utlandet.
Den toleranta inställningen till prostitution och avsaknaden av en offentlig debatt skiljer sig väsentligt från till exempel svensk debatt och opinion. Men kanske blir den skillnaden mer begriplig när vi tänker på hur en rysk kvinna från Moskva formulerar sin åsikt i saken:
”Prostitutionen är en sjukdom som vi har, men den är inte akut och inte livshotande, den är kronisk och vi kan leva med den. Vi har andra öppna och djupa sår som blöder just nu och det är dem vi måste ta hand om i första hand.”